En sorgens ros

Eftersom vi av en anledning idag ska äta middag tillsammans med ett äldre engelskt par, kom det sig att vi hyrde en film igår, inte mig emot. Filmen var rätt trevlig, en vanlig romantisk komedi som sådan, men då jag kom på mig själv med att tappa andan bara för att en äldre man tappade sitt andningssystem pga att en bäbis ansåg det vara en leksak, och jag insåg att jag påminner om min bror synnerligen mycket då han ser på TV, då gick det för långt. 

Slutsats: Jag ska sluta leva mig in när jag ser på film. När jag läser bok också, för den delen. Jag saknar dig, jag saknar dig! är nästan för blödig för mig - behöver jag söka hjälp?

Maskrosdramatik

Några döda celler som försvann-stor sorg

Ifall någon liten vetgirig unge mot all förmodan skulle undra, kan jag tala om att bilden är tagen för ett par dagar sedan när vi planlöst flydde på en buster-tur i det kvalmiga vädret.

Och, på tal om ingenting, halva mitt hår är försvunnet efter en timme i frisörstolen. Kort burr, är vad som återstår. Okej, lite över axellångt burr, men ändå... Jag är inte jag, om ni fattar. Det känns tomt. Men jag lär väl överleva, särskilt som jag planerar sätta i lite ränder inom en snar framtid.

Vitsippor så det understa ruttnar

Jag har någon form av förkärlek för vita blommor, och inte minst vitsippor. Det finns ju till och med en sång tillägnad dem! Inte underligt att jag därför har släpat ut kameran två dagar i rad enkom för att fota dem.

Härav till mitt stora projekt.
Jag jobbar febrilt för att samla in pengar i mängder för att kunna köpa mig en (dregel, dregel) systemkamera. Det kommer att ta tid, det vet jag snarare än känner på mig.
Såhär som ursäkt till varför det kan hända att bloggen svämmar över av foton alltid emellanåt, alltså, för det är väl okej?