Mobbning och rädslor

När vi anlände till skolan idag möttes vi av något i stil med en antimobbnings-dag. Vi betraktade stilla pjäsen Henrik en tönt med mycket blandade känslor, vilket kanske mestadels berodde på en bra skådespelare och en verklighetsbaserad historia. Jag blev plötsligt väldigt sugen på att läsa den där boken som Henrik Ståhl har skrivit, även om jag säkerligen inte har tillräckligt med mod för att våga. Det är synd att vara en fegis, ibland.

För att vara en fegis har också sina goda sidor:

- Man hoppar inte ner ifrån Eiffeltornet  utan vidare.
- Man utsätter sig inte för obehag i stil med bergochdal-banor.
Stop.

Jag erinrade mig om att listan bara skulle innehålla saker som kopplas ihop med höjd och skräcken i höjderna. Fel, fel, fel. Men så är jag inte rädd för vatten heller.

Vitsippor så det understa ruttnar

Jag har någon form av förkärlek för vita blommor, och inte minst vitsippor. Det finns ju till och med en sång tillägnad dem! Inte underligt att jag därför har släpat ut kameran två dagar i rad enkom för att fota dem.

Härav till mitt stora projekt.
Jag jobbar febrilt för att samla in pengar i mängder för att kunna köpa mig en (dregel, dregel) systemkamera. Det kommer att ta tid, det vet jag snarare än känner på mig.
Såhär som ursäkt till varför det kan hända att bloggen svämmar över av foton alltid emellanåt, alltså, för det är väl okej?

Den strävhåriga taxen som inte ser ut som en strävhårig tax

Nu så här i efterhand grämer det mig att jag skrev rubriken som ovan (i och för sig är det enkelt att ändra den lagom nonchalant, men lättjan segrar), för annars hade jag kunnat fråga er om ni ser vad bilderna föreställer och bara ha fått mållösa, runda dockmunnar som svar. Åtminstone något i stil med det.

Bildernas motiv är en mörk, strävhårig tax till missfoster. Det vill säga, egentligen ska hon vara en sådan, men det skedde ett under i magen och hon kom ut som en, ur en optimists synvinkel, underbar, gyllenbrun och silkeslen gosebjörn. Och enligt mina beräkningar, som i och för sig inte är gjorda, ställde missfostret inte till med några förtret. 

Fett eller bäbis?

Jag erinrade mig om detta typ halvt klassiska avsnitt av Centralskolan nedan när jag såg biologilärarens mage idag. Den är rätt så höggravid, om ni undrade. 

Bara för att demonstrera våra fantastiska mattetimmar (okej, vi ser inte på Centralskolan exakt varje timme men...) bifogar jag filmen:

Några faktum att inse

- Bloggpausen verkar inte ha hållit i sig särskilt lång tid, men så är jag och andra sidan inte väldans bra på att hålla saker och ting heller.

- Det är påsk och allting är frid och fröjd.

-Jag har tvättat hela (okej, halva, jag medger) husets fönster både invändigt och utvändigt.

- Det hela skedde iklädd bara t-skjorta och byxor.

- Nu ska det strax målas ägg.

- Jag har gjort ett stort framsteg och sprungit i skogen (en så kallad länk, hrmm).

- Jag har spelat badminton också, och nöjt mig med usla racketar och bollar, ursäkta fjädrar.

- Dessutom skippade jag stövlarna.

- Nu ska jag duka bordet.


Såhär ifall ni undrade.

Påsklov - även här

Påsken nalkas, likaså påskharen, som tyvärr inte har något att uträtta hos mig i år. Ibland är godisstrejk en pina - men jag ska uthärda det, jag ska.

Egentligen tänkte jag bara komma med ett påskigt hallå och ett litet meddelande som förklaring till varför bloggen kommer att stå ouppdaterad och övergiven de närmaste dagarna. Det är nämligen påsk och då ska även jag ha lov. Det ska också du, så varför plätta sig framför en dator i helgen?

Det här vädret

Det är märkligt hur vädret kan påverka en. Antingen blir man sådär oförklarligt utled på det att man nästan vill banka huvudet i väggen, eller så blir man som nu - lika oförklarligt lycklig. Den känslan gillar jag. Förutom att den gör mig pigg och glad får den mig att göra saker som annars känns lika omöjliga som att typ lyfta en häst. I mitt fall gäller det:

1. Att komma mig för att gå på länk och en sekund senare upptäcka hur fantastiskt skönt det är att mana på sig själv, svettas och andas frisk luft. Idag med musik i öronen och detta väder som sällskap... Ljuvligt.

2. Att cykla till kvartetten med ett leende på läpparna. Det är synnerligen ovanligt. Jag upprepar - synnerligen ovanligt.

Förresten, på tal om det här med vädret så har även mina kompisar en gnutta humor vilket kom fram bland annat idag när de visade upp sitt lilla nyhetsskådespel framför en uttråkad klass.

Allt gick som smort tyckte vi i publiken, och så kom de fram till väderleksrapporten då man fann att karta saknades och den fjomsiga städerskan klädd i gulprickigt fick föreställa Finland. I södra Finland, vid damens fötter, var det varmt och fuktigt. I mellersta delarna av landet mellan hennes ben var regnet surt.

Gnugga humorknölarna och försök förstå det roliga i det hela.

Angående misstag

Jag vill bara påminna mina läsare om att jag inte är en robot som matar ut rättstavning på rättstavning i samma takt som klockan tickar, utan att även jag kan göra misstag som tex i förra inlägget då jag av misstag tappade ett s vilket en anonym tillrättavisade så vänligt.

Jag håller envist fast vid att misstagen visar att vi är människor. För inte vore det väl kul ifall en älg satt här och skrev detta inlägg? Eller, jo, kul skulle det väl vara i högsta grad, men ni fattar...

Idag...

 ...kom jag på mig själv i färd med att fota leksaker.

 ...lyckades jag få tiden att stanna och fota tomten bakom trädet.

 ...hittade jag en oförskämt självlysande dammtuss i skogen.

 ...tog jag det obligatoriska "varje dag"-sko fotot.

 ...lekte jag Gissa bajset.

 ...förundrades jag över det fantastiska ljuset och grämde mig över valresultaten.

 ...träffade jag Putte i blåbärsskogen.

 ...kom jag på att det antagligen är väldigt roande att måla graffiti på trafikmärken.

...tog jag en skrämmande bild på det fasansfulla fordonet cykeln.

På det hela taget gjorde jag inte så mycket mer.

När man är ensam hemma kan man...

...experimentera med delikatessmellanmålsrecept som kan användas vid senare tillfälle!

Mozart

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhv1E2zuxuRIueKVIfeWp052C7yKxHZjyo-2XvvtwD9gcBksuGN803_jn73P-m6an9f6-xnrERDiup4rlrGy1aoVOy5shwWVtCLkwvwyiLbpGh3b3qIu6P5e8Cr0Kf-hAvn6VXUzDu7uyE/s1600/mozart.jpg

Idaget blev visst ett imorgon. Gårdagens kväll tillbringades framför film och missbrukande av nötter och jag stupade i säng utan en tanke på en miserabel blogg.

Hur som helst, Mozart var det.

Ni vet hur det är att trava till skolan längs med samma tråkiga väg, varje dag. Tillslut tröttnar man troligtvis och försöker sig på sätt att få vägen en smula roligare. Mitt sätt är att lägga märke till människorna jag möter längs med vägen. Det är till största del samma människor varje dag. Jag ser en pappa som packar in sin unge i bilen, en dam som småspringer i skyhöga klackar, två högstadieflickor som börjar senare och går ut med hunden, och så Mozart, förstås.

Mozart är antagligen den tråkigaste av alla förbipasserande; en tyst medelålders gubbe med utländskt ursprung och en odräglig bjäbbis till hund. Egentligen är det enda intressanta med snubben att han liknar den legendariske Mozart och att han tar sin dagliga hundpromenad vid exakt samma tidpunkt varje dag.

När han därför låter bli att ta sin hundpromenad i ca en vecka blir man ju allt lite orolig. Vad kan ha hänt den där gamla onkeln som brukar vandra där med sin hund varje morgon och liknar Mozart? Man börjar ju grubbla.

När jag har dragit lite snabba slutsatser har jag kommit fram till att det säkert är så att hans lilla husfru lider av stark förlamning och är i behov av skötsel. Deras hembiträde har förstås insjuknat pga alla oändliga basiller som flyger omkring och slår sig ner på var och varannan kotte, så Mozart är tvungen att sköta frugan sin själv. När lördagen äntligen kommer har frun sovmorgon och gubben kan slinka ut utan att störas av några sysslor som måste tas itu med och jag ser honom på morgonpromenaden. Logiskt?

Shopping!

Idag exakt klockan tio stod vi tre vänner och väntade på tåget som anlände tre ynka minuter senare. Vi beträdde ett shoppingcenter i närheten och lättade en smula på plånboken. Efter en hamburgare och en glass samt lite inskaffade kläder kände jag mig nöjd och återvände med ett likadant tåg. Nu är jag hemma.

Jag känner mig tvungen att inflika att jag såg Mozart idag, första gången på länge. Jag hade nästan hunnit börja sakna honom. Det har liksom blivit en rutin att se Mozart gå förbi med hunden varje morgon. Nu när han inte har gjort det känner jag mig nästan lite vemodig ibland. (Eftersom jag förstår att inte särskilt många vet vem Mozart är publicerar jag ett skilt inlägg tillägnat honom senare idag.)

Ett par byxor som av misstag följde med mig hem.

Om att tampas med en finne

Utdrag ur en eventuellt ganska komisk bit med hög igenkänningsfaktor (ur en modersmålsuppsats med namnet Beträffande en uppgiven ishockeykilles ytterst ointressanta väg till den brutalt tråkiga platsen med benämningen skolan):

"...och där, nästan helt dold av den ena antivackra näsvingen, där finns en av alla de fula små ettriga finnarna som har erövrat hans ansikte i år. Hans hy tål helt enkelt inte den smällande kylan. Hans näsa avskyr lukten av fallande snö. Smaken av en våt och slemmig snöflinga som av misstag hamnat på den än mer slemmiga tungan skulle han ge allt för att slippa, i likhet med hela resten av den lömska vintern.

Skulle månen och killen, som förresten heter något så oansenligt som Ville, tävla om vem som spelar den bästa månen skulle vi ha en solklar vinnare. Ville låter ett knubbigt finger vandra över den kritvita hyn för att stanna ovanpå kratern, vilken också skulle kunna benämnas finnen. Vilken slående likhet!

Kratern täcks av en liten vit prick som ler retfullt och näst intill visar huggtänderna.

"Du kan inte ta mig", ropar den med gäll röst.

"Tror du, ja", svarar den med ens väldiga Ville och kastar sig efter retstickan.

Pojken vrider om. Kratern exploderar. Lava flyger ut genom hålet och sprider sig över ansiktet för att i en rännil droppa ner på parketten. Finnen är död."

Justin Bieber spökar

Jag börjar nästan tro att rubriken stämmer, för idag verkar det som att ovan nämnda efterblivne pojke har varit min svans hela dagen.

1. På modersmålstimmen som förresten var rätt underhållande. Vi surfade på datorn i korridoren och hamnade på youtube och småningom vid en trave Justin Bieber-klipp (som var rätt usla).

2. På gympan som bestod av att hoppa hopprep och kasta bollar som förr i tiden. Lärarens enda cd på plats var en cd med nämnda artist.

3. Planerar se filmen om hans miserabla liv.

Och nej, jag är inget fan av honom, jag hör snarare till den där klungan som inte högaktar den lilla ängeln. Han är som ett stående skämt i mina broskklumpar till öron. Bara för det tycker jag ändå att det är värt att lyssna på hans säkerligen sämsta och bästa sång. Om er hjärnkapacitet räcker till att förstå varför, det vill säga.

Filuriga småbarn

Jag har en bror. Han är sex år och lär sig för tillfället att så väl läsa som skriva. Just nu sitter han på min skrivbordsstol och diskriminerar mitt nya skrivbord samt går igenom var endaste en låda.

- Hur kan du ha så många likadana häften?
-Ja, det du. Men du kan få ett om du vill.

Ungen blir plötsligt glad och grymtar något om att "nu har han två". Mamma undrar nyfiket vad man säger när man får något.

- T-A-K, stavar brorsan.

Taket har du ovanför din lilla huvudknopp, har man lust att påpeka, men varsågod du.

Så fortsätter det ivriga sexåringen att snurra ihärdigt på den blåa skrivbordsstolen och stava sådär lagom bra till alla fula ord han kan komma på. Snacka om att ha ett liv.

Städa, städa varje fredag...

Nu slog det mig att det inte är fredag idag, men inget kan hindra mig när jag får städsjukan. Nu ska mitt rum bli dammfritt från golv till tak, alla lådor ska vara i fullaste ordning och likaså alla skåp och hörnor. Klädskåpet ska rensas, saker ska slängas och mapparna ska fixas. Nu ska familjen min få se på andra bullar!
När allt detta är avklarar ska jag investera nya prylar till rummet. Jag är i desperat behov av en matta och sängen ska kläs med nytt överkast och gosiga kuddar. Även skrivbordet ska förnyas då en i familjen som ska börja skolan ska ärva mitt gamla. Rummet är den plats som jag ska trivas i utan att känna ångest....

Städastädastädaaaa...

Förresten så har jag träffat världens sötaste hund idag. Om ni undrade.

Äcklig sorbet i bedrövat tillstånd

Ja, jag sitter här i ensamheten och glor på datorskärmen med en stor skål sorbet framför mig, samtidigt som jag är något förfärligt bedrövad. Glassen är äcklig, och glass ska inte vara det. Det kan ju delvis bero på att jag gjorde den hemma och satte i dubbelt med marängsmet samt bytte ut jordgubbarna mot det enda jag hittade i frysen: hallon och blåbär. Så kan det delvis bero på att jag slarvade med alla övriga mått också och öste på med socker tills syrligheten försvann. Det resulterade i att glassen nu smakar maräng och blåbär och något annat som jag inte kan sätta fingret på; med andra ord pyton. Glass ska inte smaka pyton. Dessutom förivrade jag mig och tog ut den fantastiska glassen för tidigt, så den hann aldrig stelna ordentligt. Ja, nog är det synd om mig.

Dessutom ska jag på kvartett nu och, som sagt, ni har redan hört mina åsikter (som kanske inte är värda att upprepas) om den. Inte en trevlig sammankomst, kan jag tala om.

Däremot ska jag tala om att du nu kommer att bli alldeles himla lycklig, för nedan publicerar jag världens bästa och kortaste lista över saker man kan göra med gamla djupfrysta bär som man kanske stöter på där hemma...

1. smoothie
2. fil med bär som strössel
3. supermegaäcklig bärsorbet, såvida man inte använder sig av jordgubbar och det smakar som rena himmelriket

Uppfattat?

En ytterst intressant måndag

Idag företar jag mig två saker:

- Historieprojekt
- Geografiprovsläsning

Två saker som gör min måndag till just den dag den är, miserabel därtill.

Glassdag

Google firar sundae-glassens (?) 119-års jubileum idag. Man blir som sagt rätt sugen på sötsaker när man ser deras logo...

Aldrig blir det som man tänkt sig

Jag var på väg för att spela badminton idag. Jag var peppad till 100%, jag hade tagit på mig shorts, strumpor och hela fadirullan, jag hade satt upp håret, jag hade fyllt vattenflaskan, jag hade packat väskan... Och så vågar min illbatting till bror grymta fram att han har ont i magen! Till på köpet så ont i magen att han med nöd och näppe över huvudtaget klarar av att gå till badrummet. Man blir arg, som sagt.

Det blev med andra ord ingen badminton idag.

Allt för skönhetens skull

Dagen till ära har jag genomgått drastiska förändringar utseendemässigt. Jag har plattat håret! Jag har nämligen ett hårsvall som består av små ettriga, ostyriga lockar till vardags, så förändringen är faktiskt märkbar. Det är ganska lustigt egentligen, folk med rakt hår lockar det till fest medan folk med lockigt hår gör precis tvärtom. Ett klart bevis på att man alltid vill ha det man inte har...

Pokerface i svart

Dags att plocka fram snyggaste svarta kläderna, ta på mig ledsnaste minen och förbereda mig på att gå fram till var endaste en kotte, ta i hand och beklaga sorgen så förfärligt mycket. Popopopokerface....

Vad är det för en dag idag?

Jag: Vet ni vad?

Ni: Nä.

Jag: Jag kom hem från min 80 dagar långa jorden-runt resa igår!

Ni: Jahaa.

Jag: Nähä. Det gjorde jag inte alls.

Ni: Jaså?

Jag: För det är första april idag!



För er som inte vet det kan jag tala om att det är världens i särklass mest "reta-gallfeber-på-en"-dag. Den är migränframkallande, missförståndsrik och rätt så elak, men ändå sist och slutligen ganska komisk.