Domare, examen och berlinermunkar

Idag har jag genomlidit världens i särklass mest motbjudande dag på alla sätt och vis. Först och främst flöjtexamen, över vilken jag som äkta lipsill gråtit mig till sömns över igår. Den gick väl si sådär. Man spelade fel några toner hit och ett par toner dit, snubblade sig igenom ett par skalor, började typ att gråta över all nervositet och stress, tvingades se domarna i ögonen, spelade prima vistan uslare än man kan tänka sig osv. Men jag lever, kan man konstatera såhär i efterhand. Även om det är sånär på snudd.

Strax bär det av igen, åter i flöjt avseende. Den här gången är vi fyra flöjtister om man räknar med mig (men jag räknas ju inte om allt ska vara riktigt så då är talet tre) som tutar i ett kör och så låtsas vi gladeligen att det är underbart och att vi älskar att spela flöjt. Kvartett, kallas den lilla sammankomsten. Den suger.

En av domarna sade förresten under examen att det syns att jag tycker om att spela flöjt. Han måste ha fått något om bakfoten.

Hur som helst, vem vill väl inte ha en smaskig berlinermunk som tröst?