Mozart

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhv1E2zuxuRIueKVIfeWp052C7yKxHZjyo-2XvvtwD9gcBksuGN803_jn73P-m6an9f6-xnrERDiup4rlrGy1aoVOy5shwWVtCLkwvwyiLbpGh3b3qIu6P5e8Cr0Kf-hAvn6VXUzDu7uyE/s1600/mozart.jpg

Idaget blev visst ett imorgon. Gårdagens kväll tillbringades framför film och missbrukande av nötter och jag stupade i säng utan en tanke på en miserabel blogg.

Hur som helst, Mozart var det.

Ni vet hur det är att trava till skolan längs med samma tråkiga väg, varje dag. Tillslut tröttnar man troligtvis och försöker sig på sätt att få vägen en smula roligare. Mitt sätt är att lägga märke till människorna jag möter längs med vägen. Det är till största del samma människor varje dag. Jag ser en pappa som packar in sin unge i bilen, en dam som småspringer i skyhöga klackar, två högstadieflickor som börjar senare och går ut med hunden, och så Mozart, förstås.

Mozart är antagligen den tråkigaste av alla förbipasserande; en tyst medelålders gubbe med utländskt ursprung och en odräglig bjäbbis till hund. Egentligen är det enda intressanta med snubben att han liknar den legendariske Mozart och att han tar sin dagliga hundpromenad vid exakt samma tidpunkt varje dag.

När han därför låter bli att ta sin hundpromenad i ca en vecka blir man ju allt lite orolig. Vad kan ha hänt den där gamla onkeln som brukar vandra där med sin hund varje morgon och liknar Mozart? Man börjar ju grubbla.

När jag har dragit lite snabba slutsatser har jag kommit fram till att det säkert är så att hans lilla husfru lider av stark förlamning och är i behov av skötsel. Deras hembiträde har förstås insjuknat pga alla oändliga basiller som flyger omkring och slår sig ner på var och varannan kotte, så Mozart är tvungen att sköta frugan sin själv. När lördagen äntligen kommer har frun sovmorgon och gubben kan slinka ut utan att störas av några sysslor som måste tas itu med och jag ser honom på morgonpromenaden. Logiskt?