Ja, nu är jag då alltså fjorton på riktigt, så inga sidoskyltar på bloggen kan leda någon vilse. Det hela skedde på måndag, igår. En helt vanlig, men rätt så usel, dag.
Hur känns det?
- Alltså, ööh... det känns liksom inte. Man bara vet att nu är man en fjortis, och att alla vet det, och då är det bara att leva upp till sin roll. Alla åldras hela tiden. Något konstigt med det?
Nu vet ni det. Och jag vet att jag har fått klocka och ringar och väska och mysdräkt och sånt.
Någon som vill säga grattis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar