Jag minns inte exakt när det var (ajj, misstänker att mitt unga minne sviker mig) som vi åt bullar, hela familjen. Färdigköpta, djupfrysta, förstås. Hur skulle det annars gå hem? Dessa bullar är nämligen de allra godaste som finns, lagom härligt kladdiga i mitten, men inte utan en krispig yta som får alla att smälta under dess bragd.
Så, ni som envist håller fast vid det gamla hederliga hembaket: Ja, ni är hälsosamma och snusförnuftiga och allt vad det heter, men ni missar något som ger hembaket en tredjeklass-kupé. Tro mig.
Så kan jag också intyga om att den där lilla gnistan som alltid börjar flamma inom mig vid åsynen av en kamera inte har slocknat sedan mars. Om någon gammal, trogen läsare fortfarande hänger kvar kanske ni minns det här inlägget. Då gjorde jag ett projekt i historian som omfattade kameran från dess tillkomst tills alla finessrika apparater som har hand om vår värld idag. Jag tyckte om det projektet, faktiskt. Det är en helt annat glöd i texten när man skriver om något man tycker om.
Då var det alltså en samling klassiska kameror jag förälskat mig, med drömmar om att ha en samling någon gång, och utan att riktigt ha släppt den tanken ännu tipsar nu Fotogeniquee om min nya kärlek. En nymodig dröm i gammal förpackning är Fujifilm x10! Och nu undrar jag om det finns någon gräns på vad som är tillåtet/rimligt att önska sig i konfirmationspresent, då det tillfället infaller om si sådär ett år.
1 kommentar:
Även om jag är väldigt för hembakat och mot halvfabrikat så- I KNOW, di e sjuukt goda di dä bullana.
Btw, tredje klass e inte så dä supääbra, eftersom först är det bästa o en tredjeklasskupe troligtvis inte skulle ha luftkonditionerning o andra bekvämligheter (fast billigt skulle det va)
Skicka en kommentar