Utdrag ur en eventuellt ganska komisk bit med hög igenkänningsfaktor (ur en modersmålsuppsats med namnet Beträffande en uppgiven ishockeykilles ytterst ointressanta väg till den brutalt tråkiga platsen med benämningen skolan):
"...och där, nästan helt dold av den ena antivackra näsvingen, där finns en av alla de fula små ettriga finnarna som har erövrat hans ansikte i år. Hans hy tål helt enkelt inte den smällande kylan. Hans näsa avskyr lukten av fallande snö. Smaken av en våt och slemmig snöflinga som av misstag hamnat på den än mer slemmiga tungan skulle han ge allt för att slippa, i likhet med hela resten av den lömska vintern.
Skulle månen och killen, som förresten heter något så oansenligt som Ville, tävla om vem som spelar den bästa månen skulle vi ha en solklar vinnare. Ville låter ett knubbigt finger vandra över den kritvita hyn för att stanna ovanpå kratern, vilken också skulle kunna benämnas finnen. Vilken slående likhet!
Kratern täcks av en liten vit prick som ler retfullt och näst intill visar huggtänderna.
"Du kan inte ta mig", ropar den med gäll röst.
"Tror du, ja", svarar den med ens väldiga Ville och kastar sig efter retstickan.
Pojken vrider om. Kratern exploderar. Lava flyger ut genom hålet och sprider sig över ansiktet för att i en rännil droppa ner på parketten. Finnen är död."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar